Glad Påsk önskar Emma, Christian, Tilda, Alwa, Conny och Doris.

Visst ser de ut som om de älskar spektaklet.

Hundarna verkar ha fått vårkänslor och allt går i 180 knyck. Conny är superladdad när det är dags för arbete.

Är det något moment som jag har respekt för så är det stegen. Jag vet inte varför men jag tror det har att göra med Connys tempo, det är alltid full fart när vi arbetar. Jag har tränat mycket balans med honom, balansgång på parkbänkar, trädstammar, stenar m.m Innan all snö kom så fixade vi i stegen några gånger. Så på träningen i tisdags hade jag planerat in att ta upp stegträningen igen. Innan träningen var jag och kontrollerade stegen så den var torr och fin. Det var den, inte det minsta hal. Det kändes bra när vi gick emot stegen, de första stegen upp klarade han galant men när han kommer till mitten så händer det som jag har haft mardrömmar om. Han tar ett snesteg och faller, bli hängande. Jag trodde att mitt hjärta stannade innan han efter en halvvolt landar med tassarna på backen. Jag kände att jag var tvungen att få upp honom på stegen igen både för hans och min skull. Som tur är har vi en liten låg stege på klubben så jag valde den istället. Jag kände att jag inte skulle kunna vara något stöd för Conny på den stora. Den lilla fixade han galant. På vägen hem i bilen kom tårarna. Nu ska jag ta och köra vidare på den lilla stegen ett tag innan jag ger mig på den stora igen. Jag känner att jag behöver få tillbaka lite självförtroende. Det var en riktig skräck upplevelse. Som tur var slutade det bra.

kram Emma